Samma värld

Då ljudet inte funderade på min redovisning kommer här en möjlighet att lyssna på Emil Jensens text "Samma Värld".
Dessutom är här den färdiga versionen av min tavla som jag målat utifrån texten!

 

 

tankar efter redovisningen

Ja redovisnigen var ju egentligen i fredags men eftersom dagen var så otroligt full av tankar och känslor och helgen varit full av vila och halsont och feber så har jag inte kommit mig för att skriva innan nu.
Det var två väldigt spännande dagar med alla redovisningar. Kul att få vara aktiv under lyssnandet och att det kändes som att vi alla ställde upp för varandra och ansträngde oss för att redovisningarna skulle bli bra.

Min egen redovisning var den allra sista på fredagen. Jag befarade att alla skulle vara ganska trötta då och mest ville gå hem. men detta tyckte jag inte att jag märkte av så mycket hos mina klasskamrater. Tyvärr var hela dagen ganska stressad i jämförelse med torsdagen och det var svårt att känna att det fanns tid att få förbereda och utrymme att landa innan sin redovisning. Men detta var absolut inte studenternas fel, utan snarare en planeringsmiss som vi fick lida av.

Nog om det.

Trots att jag inte fick igång ljudet så som jag ville blev jag ändå väldigt nöjd med min redovisning. Jag fick ner tempot i gruppen och gav dem an ganska lång tid att bara tänka och se på bilder från Göteborgs gator och torg.
Efter det delade jag med mig av mina tankar i textform för att sedan gå över i en diskussion om att få in värdegrundsfrågor och samarbete i såväl bildeundervisningen som skolan och hela samhällsklimatet.

Jag ger upp

Ok. Den där säcken går inte att stänga. Saker och ting vill hela tiden flyga ut och jag kan inte både hålla ihop och knyta samtidigt. Men en del saker ligger nu däri och jag hoppas att det ska finnas nån sorts förståligt sammanhang i det jag samlat ihop.

Knyta ihop en ofärdig säck

Försöker få ihop redovisningen till nästa vecka. Men vad har jag gjort egentligen? och hur ska jag visualisera tankar som jag inte lyckats få ur mig under sju veckor? Och hur sammanfattar något som man själv inte fått grepp om?

Hans och Greta

Igår fick jag följa med härliga Axarp på opera! Det var Hans och Greta. Musik, saga, färger, kostymer och rekvisita!
Det är så härligt att få sitta och höra på livemusik av en hel ensemble av olika stråkar och blåsinstrument som spelar så berättande att ord ibland känns överflödiga.

Bilder från Göteborgs operans hemsida

Skulptur som säger det mesta.

Det finns en skulptur av Laura Ford på Centralstationen här i Göteborg som jag aldrig kan gå förbi utan att titta på.
Den är en av flera i en serie kallad "Weeping Girls" och just denna flicka ger mig så många frågor.

Vem är hon?
Vad gör hon?
Har hon tappat bort någon?
Är hon ledsen?
Eller leker hon?
Räknar hon medan hennes kompisar gömmer sig?
Var kan de ha gömt sig?

Vem kommer fråga henne om hon är ledsen eller glad?

Hur många av de som går förbi ser henne?!

Kolla gärna in Laura Fords övriga arbete. Tycker särskilt om hennes djurskulpturer. http://www.lauraford.net/index.php/timeline

Så här blev det!

Å va roligt det var! Tog lite tid att få det som jag ville men gjorde test på papper till jag blev nöjd och hade det sedan under tyget som en mall.

Nu ska den torka, strykas och sedan användas!!

En liten idé ändå...

Jag tänkte att jag måste göra något i något nytt material. Det står still med min tavla och mina pratbubblor. Och kära nån! Bara en och en halv vecka kvar!!!!!
Så jag tänkte...
kanske något textil-aktigt?
Men jag kan inte sy, jag hinner inte lära mig brodera och jag vill ju att det är något som passar in i mitt tema och mina tankar.

Vet inte hur men denna lilla idé kom upp och jag antar att jag ska testa i alla fall...
Jag ska skaffa en tygkasse och dekorera själv!
Gjorde några exempel i paint för att se ungefär hur jag ska göra.

Gör jag något alls????

De senaste dagarna har jag börjat undra vad jag gör egentligen. Jag tänker och tänker, funderar, filosoferar och iakttar. Men vad GÖR jag? Vad har jag att redovisa när det är dags?

Väldigt snabbt börjar de gamla känslorna jag hade för ämnet bild upp.
Jag har ingen fantasi.
Jag är inte kreativ.
Mina idéer är aldrig lika bra som andras.
Det blir inte intressant det jag gör.

Och jag börjar jämföra mig med alla andra.
De andra har en massa olika idéer.
De hittar spännande vinklingar på sina projekt hela tiden.
Alla andra jobbar och är kreativa hela tiden.

Vet ju såklart inte om det är så men känslan förlamar mig lite.
Mina tankar fortsätter som innan. Men jag får inte ut det i något som jag kan visa upp eller berätta om.

BOKTIPS! Stig tittar ut.

Det finns en bok som tar upp det här med hur ensamhet kan upplevas och vad vi behöver varandra till. Historien är väldigt tänkvärd och bilderna är helt fantastiska.

 

 

Adlibris skriver såhär om boken:

Världens räddaste man. Kan det vara Stig? Han bor i ett hus fullt med folk men känner ingen. Den enda han vågar vara med är Björn. Det är Stigs hamster.
En dag blir Stig bjuden på gårdsfest av sina grannar. Motvilligt går han dit, men har tråkigt och går snabbt hem igen. Nu har han provat och tänker aldrig mer gå ut.
Den natten händer det något. Björn, Stigs hamster blir sjuk och måste till veterinären. Stig behöver hjälp. Vad ska han göra? Ska han våga ta kontakt med någon av grannarna?

En tragikomisk allåldersbok med text av Ann-Christine Magnusson och bilder av Lars Winnerbäck, en av Sveriges mest hyllade artister, som här gör sin debut som barnboksillustratör.

 

Ensam är stark = skitsnack!

Så här tänkte jag.

Jag vet inte riktigt varför jag gör det jag gör. Men nånstans har jag en känsla av att det är nånting viktigt i att uppmärksamma gemenskapen mellan människor och önskan att ta vara på varandra.

Jag tänker ofta, nästan jämt, på detta och när jag tänker tillbaka har ett flertal av mina arbeten i skolan genom åren handlat om det. På olika sätt såklart. och med olika utgångspunkter.
För varje dag ser jag bevis på att vi inte gör tillräckligt för varandra. Det kan handla om småsaker som att hålla upp dörren du just går in genom, hjälpa till när någon ser ut att behöva vägbeskrivning eller kanske hjälp på eller av vagnen eller bussen. Det kan till och med vara något så enkelt som att visa att du ser en person du möter eller som sitter där du passerar.

För tänk dig en tillvaro utan att du blir uppmärksammad av någon. Ingen som ser dig när du vill komma förbi för att du har bråttom, ingen som hör av sig till dig för att få veta hur du mår och ingen som ens möter din blick fast än du är bland en massa människor.

Vi lever i ett samhälle där vi tvingas att tävla om våra platser istället för att inse att det finns plats för alla och envar.
Vi blir bortrensade från vissa möjligheter om vi inte uppfyller förväntningar, som ingen vet vem som satt upp.
Vi tvingas till att känna oss otillräckliga för att vi inte kan, vill eller orkar göra allt som man borde, enligt en norm som säger att "ensam är stark".

Och vi gör allt detta för att vi tror att det är så här världen är och ska vara.
Men det tror inte jag på. Med tanke på hur stor vår värld är så borde det inte vara särskilt svårt att hitta, ge, göra plats åt alla. Psykiskt och fysiskt.

Det är inte jobbigt att bry sig. Det är jobbigt att låta bli!

Och eftersom jag har tänkt att jobba inom skola och lekterapi och ser barn som de viktigaste delen av mänskligheten anser jag att vi medvetet förstör för dem och deras framtid om vi inte välkomnar in dem i ett samhälle som bryr sig om såväl det som är nära som det som är långt bort och visar att vi faktiskt lever i samma värld.

Följande citat är från en debattartikel av Cajsa Tengblad i Aftonbladet. Jag var inte överförtjust i artikeln i helhet men tycker att nedanstående text är viktig att bära med sig.

"Lyckoforskare Bengt Brülde menar att det är i gemenskap, i ett gemensamt projekt för andras bästa som vi är lyckligast. Istället för att använda sig av positiva affirmationer, vilka till och med kan få oss att må sämre, vore det bättre för självkänslan att ”släppa sig” och göra bra saker för andra.

Vi är i behov av mer tillsammans-hjälp, inte av självhjälp. Vi kan skapa ett varmare samhälle genom att sluta jaga självkänsla och bry oss mer om varandra. Det utvecklar vår medkänsla, samtidigt som vi tycker mer om oss själva och blir omtyckta av andra när vi gör någonting bra för vår omgivning."


MEN HUR SJUTTON SKA JAG GÖRA FÖR ATT FÅ DETTA ATT BLI TYDLIGT I MITT GESTALTANDE PROJEKT?

 

 

En början på något...

Samarbete 3 & 4 & 4, 5

Igår fick jag ytterligare tre dialoger ifyllda. Den tredje var av en tjej som var bekant med mina vänner. Så jag väljer att kalla den 4,5. Antagligen tills jag inser att jag behöver alla jag kan få tag i, oavsett om de är bekanta.
Så, hur vågade jag då fråga igår?
Kan det ha berott på att vi satt ett gäng kompisar på en pub där jag känner mig ganska hemma? Eller att vi redan innan vi kom dit tagit något glas vin?
Kanske, kanske inte.
Sanningen är att jag faktiskt inte vågade. Jag gick runt ett tag med mina papper och ville fråga folk. Men hittade hela tiden ursäkter för att låta bli.

Någon såg för blyg ut.
Nån annan för full.
Några verkade vara på dejt.
Några andra väldigt upptagna i ett samtal.
Ett gäng var för snygga.
Ett annat gäng skulle precis gå.

Så jag satte mig igen.
Och min kompis fick fråga åt mig. Inga problem alls för henne att sträcka fram pappret till personerna vid bordet jämte oss. En av de två började fundera men tyckte att det var lite svårt. Snart kom deras kompis och jag valde då att sträcka fram ett papper till.
Både för att passa på att få mer än ett. Men även för att ta bort lite av uppmärksamheten på honom som försökte komma på vad han skulle skriva.

Så plötsligt hade jag två nya samarbeten!
Jag fick även förklarat varför jag gjorde detta och därmed också dela med mig av mina tankar som lett mig hit.

Det var väldigt roligt att få sätta ord på detta och faktiskt få tala om vad det betyder för mig att de ville hjälpa till.

Så tack för samarbetet ni tre som satt vid bordet jämte oss på Holy Moly på andra lång!

Spela shoreline-stenen fick ett lyckligt slut

Allt blev frid och fröjd för någon vecka sedan då konstnärerna till den omtalade stenen (som jag skrivit om i ett tidigare inlägg) överlämnade sitt konstverk till Göteborgs Stad tillsammans med ett gåvobrev.

Visserligen fick stenen en ny placering men förhoppningsvis är det ändå många som ser den.

Kanske verkar det inte vara en så stor grej med en sten med en plakett på. Men tänk då återigen vad som finns där bakom.

Musiken
Bandet
Känslorna
Skratten
Gråten
Upplevelserna
Sammanhållningen
Uppväxterna
Euforin

Allt detta på grund av något så "simpelt" som popmusik och populärkultur.

Populärkultur är ALDRIG bara populärkultur!

Inspiration

Efter handledningen idag blev det en promenad med en vän för att skingra tankarna lite. Det var lite svårt att känna sig jätteentusiastisk när jag gick från skolan, då de spår jag hade att följa faktiskt inte riktigt kändes som jag. Och jag ville egentligen ha en tydligare väg än vad jag hade nu.
Ändå bestämde jag mig för att gå till Pedagogen och sätta mig för att försöka få gjort något.
Jag tänkte tillbaka på vad jag skrivit i min projektbeskrivning.
En av de saker jag hade lättast att fylla i då denna skulle skrivas, var om jag hade någon inspirationskälla.

Varför var då detta så lätt?
Jo... hela mitt liv har jag funderat mycket på omgivningen. Sociala relationer. Kopplingar till andra människor. Allas påverkan på varandra. Påverkan på vår omvärld. Och vem jag själv vill vara.
Detta har också funnits med under många samtal och diskussioner hemma så länge jag kan minnas.

För nästan exakt ett år sedan var jag på en föreställning med en artist som jag lyssnat på i flera år innan och även tidigare sett live. Dock hade jag inte sett honom i en alldeles egenskriven föreställning med såväl sång och musik som poesi och genomtänkt mellansnack.
Det var då jag insåg att det fanns någon som kunde sätta ord på mina tankar och känslor inför omvärlden.

Emil Jensen har ett sätt att se på sin omvärld som gör att jag känner att den är allas. Han problematiserar utan att dumförklara och kritiserar utan att svartmåla.

Och viktigast av allt. Han lägger stor vikt vid värdet av att bry sig. Att alternativet inte finns. Och att det finns ett hopp om en värld som är bra, så länge vi tror på och kämpar för den, även i vardagen.

Så här skrev han till exempel på Facebook den 25 augusti: ”Försöker att inte hetsa upp mig över valdebatterna, men inser att jag saknar apatisk förmåga.”

Detta inspirerar mig ofta då jag kan känna viss hopplöshet över hur vi ska kunna bli en fungerande och samarbetande värld.

Så när jag satt och kollade efter något bra sätt att presentera Emil för er som inte känner till honom hittade jag en krönika han skrivit för ETC.
Ur denna plockade jag några meningar som jag tycker säger mycket om mycket- inte minst mina tankar om att samarbeta:


" Riktigt bra åsikter kommer inte inifrån"..."Saker måste få komma utifrån."

"...så länge fundamentala orättvisor råder och inte alla är fria och trygga, finns ingen tid att vänta tills allt landat i alla, tills allt kommer ”inifrån”."

"Trovärdighet handlar inte om perfektion under en livstid utan förmågan att lyssna, ta in och tänka om."

"... denna insikt har kommit utifrån. Och interagerat med något där inne i hjärnan tills det kommer inifrån – eller interfrån – det är lite hjärnans grej det där med interaktion."

Hela krönikan finns att läsa på http://www.etc.se/kronika/hjartat-ar-en-floskel

 

Så till sist vill jag ge er möjlighet att lyssna på en av de låtar som jag gillar allra mest av alla fina låtar han har gjort. Varsågod!

 

 

 

Att tala eller inte tala - det är frågan

Paus

Behövde göra något annat en stund

Foto: Jenny Robertsson

Nya försök och en kliché

 

 Satt på Majornas Bibliotek idag. Det är ganska mycket lugnare där än på stadsbiblioteket. Inget café och inga föräldrarlediga eller grupper av studenter.

Ny miljö tänkte jag på vägen dit. Idag ska det funka. Minst fem samarbeten ska jag få till! ... eller minst två i alla fall. 

Bytte plats efter en stund. Från fåtölj till stol vid bord. Där satt två andra. En man löste sudoku i  dagens Metro och lyssnade på hårdrock så högt i sina hörlurar att jag tydligt kunde höra gitarr-riffen. Honom ville jag inte störa. Den andre mannen vid bordet satt och läste i en faktabok och reste sig då och då för att hämta en ny. 

Jag satt en stund, lyssnade på radio i en hörlur och hörde ljudet från biblioteket i det andra örat. Försökte förbereda mig för att fråga mannen med faktaboken om han ville fylla i två pratbubblor på min teckning.

VARFÖR ÄR DET SÅ SVÅRT?

Känner mig plötsligt som en liten blyg skolflicka, kanske nio år, och skriver ner ord på hur hon kanske känner sig varje dag när det är nya saker hon ska våga.

Glasvägg

Luftvägg

Ser Igeom

Står kvar

Fint på andra sidan

Står kvar.

Plötsligt reser sig faktaboks-mannen upp och det ser ut som att han ska gå. Han tittar till på vad jag gör och jag tänker att nu, nu! Tar mod till mig...

-Ursäkta, har du 30 sekunder?

Han ser inte särskilt intresserad ut men jag fortsätter.

- Skulle du kunna tänka dig att fylla i vad dessa personer säger?

-Nej.

Han svarar snabbt. Och börjar gå därifrån.

-Okej, tack ändå. Säger jag medan han vänder sig om.

Tittar ner i mitt tomma block tar upp pennan...

Jag har hittills mest (eller ja...bara) suttit på Stadsbiblioteket och ritat och tittat på folk.

Dessa anteckningar gjorde jag första dagen jag var där. Minns att jag då tänkte att det inte borde vara några problem att gå fram till ett par-tre personer och be om hjälp dagen efter.

 

 

Vad jag inte visste då var hur otroligt rädd jag faktiskt var för att gå fram till folk jag inte känner för att be dem att ägna lite tid åt mitt arbete.

Första samarbetet

Efter lång väntan och många tankar om att jag kanske borde strunta i detta gick jag äntligen fram till en grupp studenter vid ett bord och bad dem om hjälp att komma på vad de två personer jag ritat sa till varandra.
De var tveksamma till en början och tyckte sig inte ha några bra idéer. Vid bordet jämte satt en annan grupp studenter med någon form av historieböcker. En av killarna vid det bordet blev nyfiken och jag fortsatte istället samtalet med honom.
Tyvärr var även han rädd att inte kunna komma på något som var "särskilt bra" men när jag sa att det får vara precis vad som helst så blev detta resultatet:

Genast kom flera frågor upp i mitt huvud. Kan detta varit något de precis skämtat om? Vad handlade deras samtal om innan jag kom dit? Vad handlade det om efteråt? Vilka var dessa människor?

Tack för samarbetet, du okände historie-student!

Andra dagen...

Första dagen - fundera

Idag har jag börjat med mitt projekt!
Jaha! Vad jag har gjort? Eh... suttit. Ritat lite. Suttit. Skrivit. Suttit. Ätit... och så har jag suttit lite också. Allt detta på stadsbiblioteket!

Inget att tvivla på va?

Nu är det väl höst ändå. Jag vill ju aldrig erkänna hösten som något vi skulle må bra av eller behöver. Men det känns som att jag inte har något val.

Därför hamnade den även i skissboken...

Assignment från Emma

Detta assignment fick jag av Emma

 

 
Oj vad mycket svårare detta var än vad jag trodde. Tycker mig annars ha ganska lätt att se figurer i olika mönster och material men kanske påverkas den kreativa förmågan av att jag nu faktiskt letat.

 

 

Assignment från Linn

Detta assignment fick jag av Linn:

 

Då jag var ensam när jag kom hem hade jag ingen att bjuda på mat men det var jag i själva verket väldigt glad över då budgeten just nu är ganska skral.

 

Inte blev det särskilt glamoröst heller. Men dock väldigt gott!

Assignment som jag valde själv

Uppgift:

 Välj tre assignments ur boken How to be an explorer of the world. Ge bort två av dessa till klasskamrater. Behåll en själv.

 

 

 

Jag valde att göra denna på spårvagnen hem från skolan och mina tio saker jag uppmärksammade var:

• Luktar plast
• Flackande ögon
• Många hörlurar
• Kall luft
• Gnissel som låter som en tuta
• Tal, men jag hör inget
• Blir vaggad
• Barnröster tar sig igenom hörlurarna
• Noga genomtänkta val
• Ingen vill verka osäker

Böcker och Lera

Uppgift:

• Gå till biblioteket
• Ställ dig i mitten
• Ta 10 steg åt något håll
• Kolla på näst nedersta hyllan
• Välj boken i mitten
• Ta ut boken
• Slå upp ett uppslag
• Skriv av tre rader i mitten
• Gestsalta dessa reder i lera.

Sidan jag fick upp innehöll bara en rad som egentligen tillhörde en plansch från första världskriget.

"Food is ammunition - Don´t waste it"

 

 

Jag valde att även ta in en perspektiv som handlade om en anorexia-sjuk person då texten jag hittade gick att tolka på flera olika sätt.

Färg och hav

Varför är jag inte oftare vid Röda Sten när jag bor så nära?

Det är något med bron, färgerna och havet som gör mig så upprymd och lugn.

En populärkulturell historia i flera lager.

 

Tyvärr är det så här man har valt att måla den sidan av huset som syns från vattnet.

Paus-skiss

En paus på jobbet...

TIPS!

Då vi pratade om hur Roy Andersson gjorde sina scener tipsade jag om ett inslag om honom i Svt:s kulturprogram Kobra. Inslaget finns i slutet av nedanstående program men jag tycker verkligen att hela programmet är värt att se.
Detta är nämligen ett hyllningsavsnitt av Kobra till minne av Malik Bendjelloul som innehåller olika reportage han gjorde. Mycket sevärt om en av Sveriges absolut bästa konstnärer!!!

http://www.svtplay.se/video/2042748/kobra/avsnitt-10-malik-bendjelloul

plansch

Fick i uppgift att göra en plansch för ett nytt påhittat band.
Använde mig av tidningsurklipp för att bestämma bandnamnet. Själva bandet hittade jag i en GAFFA-tidning men klippte ut ansiktena och ritade dit egna...

offentlig konst får sitt eget liv - varför jag älskar populärkultur!

I augusti i år uppförde två anonyma konstnärer ett konstverk för att hylla ett av Göteborgs största band Broder Daniel på en plats i Slottsskogen - där bandet några år tidigare gjort sin sista spelning.

Konstverket bestod av en sten med en plakett med texten "Spela Shoreline", namnet på en av bandets mest kända låtar och även en fras som ropats ut på diverse olika konserter med såväl Broder Daniel som andra band och artister.

Kommunala Parkförvaltningen ville ta bort stenen då man inte visste vem som gjort den eller vad den kom ifrån. Men protesterna lät inte vänta på sig. Snabbt startades både stödgrupper och konton på sociala medier för att stenen skulle få stå kvar.

Konstnärerna valde då att uttala sig anonymt om hur de bara ville uppmärksamma Broder Daniel och gjort konstverket som en hyllning. Vilket gjorde att Parkförvaltningen lovade att stenen skulle få stå kvar, om den stod säkert.

Tyvärr tog det bara en vecka efter detta uttalande innan stenen vält på grund av oväder eller förbipasserande. Vilket åter gjorde Parkförvaltningen osäkra till huruvida stenen verkligen stod säkert och om den kanske ändå inte skulle tas bort. Vilket man gjorde i väntan på beslut.

Detta lämnade ett hål i marken där stenen tidigare stått. Men såklart skulle det inte dröja länge innan andra fans skulle ta tillfället i akt att hylla sina idoler.

Fans till det norska metalbandet Mayhem satte upp en trästock med en text som istället önskar att en av deras låtar ska spelas. Men även detta verk försvann ganska snabbt.

Ingen har vetat, men många har undrat, hur det ska bli med stenen och i lördags fick jag syn på denna skylt högt upp på en lyktstolpe på Järntorget.

Jag tycker så mycket om denna historia och blev så himla glad över denna skylt då det visar på hur mycket musik, konst och populärkultur påverkar människor och får folk att vilja delta.

Parkförvaltningen meddelade även idag att stenen kommer sättas tillbaka och ska få stå kvar!

Uppgift: Besöka galleri/utställning som jag inte hade tänkt besöka

Ur Björk: På Botaniska trädgården finns just nu en utställning där 22 slöjdare fick i uppgift att göra så många olika verk som möjligt ur en och samma björk. Jag är inget jättefan av träsnideri och framför allt inte i materialet björk...
Detta är min skiss från besöket.

 

 

 

 

När vi satt kvar och skissade kom även fyra andra besökare. Först kom ett par bestående av en man och en kvinna och sedan två väninnor som jag, av dialekten att döma, antar var från norra Sverige. Framför allt var det deras samtal som utgjorde ljuden i rummet och till en början tyckte jag det var svårt att få ner detta i en skiss eller collage. Men efter att jag kollat på bilderna jag tog var det självklart.

Kakorna i korgen till vänster tillhörde utställningen och är alltså, liksom korgen, gjorda helt i björkträ.

Uppgift: Tankar om konstverk

Bild 1. En Kliché

http://johannasvintage.blogspot.se/

 

Varför är detta en kliché? Enligt svenska akademiens ordlista är en kliché i ett bildligt språk en ”sliten fras”. Alltså något som använts så mycket att det till slut ändrat eller förlorat sin ursprungliga betydelse. Jag tycker att denna bild representerar just detta. Ofta är ett ankare en väldigt enkel och fin tatuering men hur många har idag en specifik tanke om betydelsen mer än att den representerar en särskild livs-, musik- eller klädstil? Och spelar det någon roll?

 

 

 Bild 2. Samtidskonst

 

Foto: Scanpix

 

Samtidskonst. Populär kultur. Populärkultur. Världshändelse.

Att komma till en gala iklädd en klänning gjord av kött är något som väcker uppmärksamhet långt utanför modebloggar och kändistidningar. Detta är inte så mycket ett klädesplagg som det är ett medel att synas, väcka uppmärksamhet och kanske (förmodligen) även provocera och skapa en debatt. Det tar sig också in i många fler sammanhang är en klänning annars skulle göra. Bland annat ställdes denna skapelse, som kanske inte längre är helt hygienisk (?), ut på National Museum of Women in the Arts i Washington D.C.

 

 

Bild 3. Symboler

 

Officiellt porträtt av den danska kungafamiljen. Av Thomas Kluge

 

Porträttet av den danska kungafamiljen fick väldigt stor uppmärksamhet när den ställdes ut i November 2013. Många ansåg att den liknade en skräckfilm och att såväl barnen som omgivningen ser både mörka och kusliga ut.

Målningen är gjord som 70-årspresent till drottningen och då hon sägs vara mycket konstintresserad hoppas man även att de symboler som går att hitta i tavlan ska falla henne i smaken.

SvD:s Clemens Poellinger skriver om flera av dessa symboler på följande vis:

·         Drottning Margarethe och prinsgemålen Henrik bär kläder i komplementfärgerna rött och grönt.

·         Lille Prins Christian är placerad i förgrunden och endast han, Kronprins Fredrik och Drottning Margarethe möter betraktarens blick. Alltså de som är eller ska bli Danmarks regenter.

·         Prins Christian är också den enda av kungabarnen som står upp i bilden. De andra barnen blir antingen burna eller leker på golvet. T.ex. bygger två av prinsarna med Lego (typiskt danskt).

·         Legobygget sägs även symbolidera hur deras familj splittrats och byggts upp igen genom deras pappas skilsmässa från deras mamma. Bakom dem står nämligen han, prins Joachim, med sin nya fru och deras yngsta barn.

·         Den bakgrund som prinsarna Fredrik och Joachim är porträtterade framför ska även symbolisera hur de lever tillvardags. Som stadsbor står Fredrik står tillsammans med sin fru Mary i antik stadsmiljö medan hans bror Joachim står med sin fru Marie framför en mer öppen bakgrund, som ska symbolidera att de är bosatta på landet.

Samtidigt jämförs denna, på många sätt klassiska målning, med Lauritz Tuxens avbildning av Christian IX och hans familj från 1886. Bland annat står kungafamiljen i det nya porträttet framför samma bakgrund som går att finna på den stora tavla som hänger på väggen i Tuxens målning.

Källa: http://www.svd.se/kultur/kungabild-laddad-med-symboler_8747856.svd

 

 

Lauritz Tuxen